Evangeline 

 

 

    |E                    |E                   |C#m              |C#m 

1. Jag gav mig av i gryningen. Ett stilla regn, en hund som vän.
|A                     |A                |B7     |B7
Jag gick ut mot havet än en gång.
         |E                   |E               |C#m                     |C#m
Långt innan stadens galna nerv. Långt innan tider av fördärv.
|A                       |A                       |B7    |B7
Där bor min själ, där föddes min sång.
    |A                     |E                                |A                                  |C#m    |C#m
Du stannar tills du vänjer dig, sen har du glömt var du kommer ifrån. 

 

|E           |E            |A        |A           |E       |E           |B7 |B7      |E      |E 

Refr. Ännu en vandring in i förvandling. Är du kvar där än, Evangeline? 

 

2. Svarta ögon, läppar, tungor, törst och aldrig stillad hunger.
I fängelset står dörrarna på glänt.
Fångarna vid fönstret vakar. Händerna runt gallret skakar.
Naglar blöder mot väggar av cement.
Du behöver inte slå dig ut, det är bara att gå därifrån. 

 

Refr. 

 

3. Aladdin har hittat nåt som kan göra ont till gott.
Allt som han ber om kan han få.
En dag är allting annorlunda. Den som befallde tvingas blunda
och gå dit hans tjänare vill gå.
Ingen står i längden mot sin egen demon. 

 

Refr. 

 

4. Tretton år av hopp och löften, speglar, masker, skott från höften.
En gång var jag utklädd till mig själv.
Men jag kom hit för livets skull. Nu har jag betalt min tull
och det är ännu långt till kväll.
Allt är lämnat till mig som ett dyrbart lån. 

 

Refr.