MargaretaPRIVAT |A |A |D |F#m E |A |A |D |D 1. Ingen vet det jag vet - en hemlighet. Någon som jag tycker om har gjort mig het. |Hm |E |A |E Kan inte hjälpa att jag känner det så här. 2. Men den blick som jag fick sa mig allt. Det jag vill kan jag få tusenfalt. Jag börjar nog förstå att jag är kär. |A |A |F#m |F#m Refr. Jag vill vara din ska du veta, bara vara din, Margareta. |D |E |A |E Står här vid din dörr, kär som aldrig förr men vågar inte ringa. |A |A |F#m |F#m Pulsarna dom bränner så heta. Känner du som jag, Margareta? |D |E |A |E Blickarna du gav, gav du dom som svar eller ej? 3. Så jag går hem igen med min bukett. Det jag vill säga dig är inte lätt. Kan inte hjälpa att jag känner det så här. Refr. Jag vill vara din ska du veta, bara vara din, Margareta. Står här vid din dörr, kär som aldrig förr men vågar inte ringa. Pulsarna dom bränner så heta. Känner du som jag, Margareta? Blickarna du gav, gav du dom som svar eller ej?. Refr. Jag vill vara din ska du veta, bara vara din, Margareta. Står här vid din dörr, kär som aldrig förr men vågar inte ringa. Ska du aldrig nå'nsin få veta att jag gillar dig, Margareta? |D |E |A Ingen annan vet om min hemlighet mer än jag.