Solglasögon
|H |G |H |G
Refr. Bakom mina solglasögon kan jag va’ mig själv.
|E |A
Allting blir så vackert genom…
|H |G |H |G
Genom mina solglasögon är ljuset alltid gult.
|E |A
Allting känns så riktigt bakom…
|H |G
- Träffa en brud som jobba’ på hotell.
|H |G |E |A
Hon sa: Du kan väl följa med mig hem ikväll? Jag hade ett par mörka…
|H |G
Hon hade vackra ögon, dom var stora och gröna.
|H |G |E |A
Hon satt så tätt intill mig, hennes bröst var sköna så vi slank iväg.
|H |G
Men se’n på hennes rum så hon: Men vadå?
|H |G |E |A
Du tänker väl ändå inte ha dom på? Är du rädd för mig eller?
|H |G
Men jag lät dom sitta kvar, dom var så härligt blå.
|H |G |E |A
Det visade sig att det gick bra ändå – ville inte ta av mig dom.
Refr.
- Röda, röda rummet där satt det en flicka.
Hon satt vid ett bord men hon vägrade dricka. Hon tyckte jag var löjlig.
Hon sa: Solglasögon är en jävligt barnslig grej.
Det kan aldrig bli nå’t mellan dig och mig om du inte tar av dig dom.
Så jag tog av mig dom och gav dom till henne och sa:
Prova dom själv, dom är jävligt bra – satte dom på sig och sa:
Jag kunde aldrig drömma om att det var så här.
Hon luta sig fram och sa: Jag tror jag blir kär. Jag sa: Ge hit för fan!
Refr.
Refr.