Utövisan
|G |G |C |G
1. Vi löpte in i Utö hamn på natten klockan tolv,
|G |G |A7 |D7
emellan ”Mejt” och ”Sif” vi fällde ankar.
|G |G |C |D7
Musiken ljöd och dansen gick på ”Societetens” golv;
|A7 |A7 |A7 |D7
till Utöflickorna gick våra tankar.
|C |G |D7 |G
När seglen bärgats landgångsriggen hastigt drages på,
|G |C |A7 |D7
till Märta och till Inez skynda tvenne gossar blå.
|G |G |C |G
Men gasten, vart gick han? Men gasten, vart gick han?
|G |G |A7 |D7
Fem vackra flickor tävlade om skutans yngste man.
|C |G |D7 |G
Men det är roligt när man kastat ankar.
2. Hell dig, du dansande och glada Utö-societet!
Jag hälsar dig med Inez tryckt i famnen!
Av salta bad är barmen glatt och kinden den är het
– en liten näsduk skrynklar hon i handen.
Så dansa vi till tonerna från Flickan i Peru
tills himlen ljusnar och man hörer tuppens ”kuckeliku”
Men gasten…
3. Se, Utö-Märta med sin styrman i en Sjömansvals
– med slutna ögon och en ros i barmen!
Hon hänger med en solbränd hand vid styrmans långa hals
och klänningen den blottar hela armen,
helt brun till hälften – längre upp den röjer sig så vit.
Hon viskar: ”Oh, så roligt att ni äntligen kom hit!”
Men gasten, vart gick han…
4. Musiken tystnat, paren skiljas, mammorna de gå
och föra med sig telningarna unga.
Då stiger Utö-Märta fram och säger: ”Hör nu på!
Nu får ni mat hos oss och ni får sjunga
och vi får trevligt, gossar, om ni uppför er charmant,
och det är alltid roligt när man träffar nå’n bekant.”
Men gasten, vart gick han…
5. Vi ska väl aldrig glömma denna natt på Utö, nej!
Med blonda Inez och med mörka Märta,
i stugan i den gröna lund, där lök och timotej
uppväxte – minnet fyller nu mitt hjärta.
Med iver och tillgivenhet de bjödo vin och mat,
vi tackade med kyssar när vi länsat alla fat.
Men gasten, vart gick han…
6. Ack, lilla söta Inez, när du dansar din balett
och Märta, när du står uti butiken,
vi minnas er så innerligt just för ert fina sätt
att ta emot oss, när i Utöviken
vi hamnade midsommarnatten anno tjugotvå
med ”Ellinor” på långtur över böljorna de blå.
Men gasten, vart gick han? Men gasten, vart gick han?
Han svarade ombord när vi vår skuta ropte an:
”Nu blir det roligt att få lätta ankar.”